Recension av Johanne Lykke Holms Natten som föregick denna dag publicerad i Expressen Kultur 7/3 2017
Det är en fruktansvärd sak att vara barn, precis som jaget konstaterar i Johanne Lykke Holms debutroman “Natten som föregick denna dag”. Och än värre är det att befinna sig i barndomens brytpunkt, när kroppen växer ur sig själv och barnets lekar förväntas ändra form.
Det är i denna period, mellan 13 och 14 års ålder, som vi får följa jaget under ett år. Den unga kvinnan, eller flickan om man så vill – det hör ju till åldern att inte riktigt veta – utgör tillsammans med modern, storasystern Cosima och hästen Elektra romanens universum. En isolerad och förtätad kvinnovärld, där endast mammans sporadiska omnämnande av den frånvarande fadern bryter in i det slutna rummet.
Det är en lyrisk dagboksroman, mättad av bilder och symboler, där ”i dag” och ”i natten som föregick denna dag” blir omkväden som ofta får inleda ett nytt stycke. Johanne Lykke Holm är en meriterad skribent och besitter en språk- och stilsäkerhet som är få debutanter förunnade. Ändå känns “Natten som föregick denna dag” till stor del som en övning. Ett språkligt experiment, med beprövade element och symboler kring kvinnoblivande och kroppar. Här finns spår av gurleskens flickgroteska bilder, välanvända drömsekvenser och ekon från såväl Sara Stridsberg som Mara Lee. Inget fel med det, författarens ”egen röst” (vad nu det är) är en överskattad mytbild.
Mer bekymmersamt är att texten och bilderna laddas med så lite känsla i de språkliga övningarna. Jag lämnas oberörd, med en påtaglig distans till såväl jaget som hennes familj. Inte ens den stackars plågade hästen tar steget från att endast vara en arketyp i flickvärlden. Johanne Lykke Holm förmår att skriva språkligt utvecklade och tonsäkra kulisser, men inför framtida romaner hoppas jag att hon vågar släppa kontrollen för att låta texten själv pulsera.