Behövs verkligen storstaden för frigörelsen?

Materialet som Wistisen analyserat består av ett trettiotal ungdomsromaner från sekelskiftet kring 1900 till tidigt 2000-tal. Det är samma period som idén om tonåringen och ungdomen blir ett av de mest inflytelserika fenomenen i västvärlden. Samtidigt är 1900-talet också urbaniseringens sekel, inte minst i Sverige. Som Wistisen konstaterar löper ungdomsbegreppets historia parallellt med såväl modernisering som urbanisering av Sverige och övriga västvärlden. Avhandlingen visar på hur staden varit oundgänglig i skildringen av ungas frigörelse och mognad under 1900-talet, där ungdom, modernitet och urbanitet flätas samman.

Ingen ungdom som inte var tvingad gick väl kvar i en småstad, när huvudstaden fanns med alla sina lockande möjligheter, som det konstateras i Irma S:t Cyr Jonssons flickbok Drömmen om lyckan från 1942. Inte minst i romanerna som utkom under efterkrigstiden är det påfallande att huvudpersonen utvecklas genom att lämna småstaden eller förstaden för att söka lyckan i huvudstaden. Ofta kombineras det med en klassresa. I Martha Sandwall-Bergströms trilogi om familjen Oskarsson lämnar Majken familjens trånga vindslägenhet för att göra yrkeskarriär på en av den tidens nyöppnade varuhus. I Cissela Kroks Sem kommer till varuhuset lämnar huvudpersonen Sem landsbygden för att bo hos sin faster i Stockholm. Hon avslöjas genast som inflyttad lantis, genom omoderna kläder och bristen på smink och parfym. En del i Sems frigörelse innebär också att göra om sitt utseende, genom fastern Julias hjälp skaffar hon moderna höfthållare, klänningar och söta blusar för att kunna passera som stadsbo.

Det finns stora likheter mellan de romaner som utgör Lydia Wistisens material, oavsett om de skrivits under det sena 1800-talet eller tidiga 2000-talet. Utvecklingsprocesserna sker i passager mellan barndomshem och vuxenliv, till platser bortom vuxenvärldens kontroll och offentliga platser för att synas och bli sedd.

Men vad händer med en huvudperson som stannar kvar? Går det att skriva en bildningsroman med en person som inte lämnar? Om huvudpersonen svarar ut på frågan vart ska du gå? och ut inte är stadens gator, upplevelser människor och möjligheter utan några åkrar, en skog och i bästa fall ett ännu inte nedlagt centrum med livsmedelsbutik och bensinmack.

Tendenserna med en protagonist som lämnar småstaden går ju igen även i samtida, svenska vuxenromaner. I Tove Folkessons romantrilogi om Eva Zachrisson återvänder förvisso huvudpersonen slutligen till Öland, men först efter en obligatorisk frigörelseprocess från Kalmar och en flytt till Stockholm. Huvudpersonen i Therese Söderlinds Norrlands svårmod måste lämna Höga kusten för studentkretsar i Stockholm för att få syn på sin uppväxt och i Annelie Jordahls Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona räcker det med en flytt till Östersund för att Mona från landsbygdens skogar ska kunna skapa ett eget liv.

Ett tydligt undantag finns i Fucking Åmål, som under våren 2017 åter går att se på vissa biografer genom digital restaurering. Filmen, som hade premiär 1998, är en klassisk utvecklingsberättelse som dock aldrig lämnar småstadens miljö. Huvudpersonerna Elin och Agnes vill förvisso inte bo i fucking jävla kuk-Åmål, men trots att de befinner sig där spränger de ramarna för vilka de förväntas vara och de utvecklas som personer. Här är flykten inte nödvändig för att något ska hända och frigörelsen också möjlig på en högstadieskola i en landsortskommun i Dalsland.

Någonting liknande visar föreställningen Landet inuti som turnerar i Sverige under 2017. Den bygger på intervjuer med hbtq-personer som inte gjort det förväntade valet och lämnat landsorten för en större stad. Somliga av dem har först gjort den obligatoriska frigörelsevändan till Stockholm, för att sedan inse att de trivdes bättre på sin uppväxtort och återvänt. I föreställningen diskuteras utvecklingsbegreppet och en av de intervjuade ger uttryck för att han fortfarande tänker att han är på väg. Någon dag ska han lämna Edsbyn, flytta till Stockholm och bli någon. Utbilda sig, utvecklas och göra karriär. Men så fort antagningsbeskeden från skolor dimper ner ändrar han sig igen. Han vill ju stanna. I hembygden har han bland annat engagerat sig i en teaterförening och skapat en Pridefestival. Du säger att du vill utvecklas, men den här orten har ju utvecklats tack vare dig! som en av hans kamrater konstaterar. Om du i storstaden blir någon har du på landsbygden möjlighet att förändra ett helt samhälle.

Den vanligaste berättelsen om en liten bys eller orts förändring är annars att en person kommer utifrån och ser till att de konservativa lantisarna äntligen kan lätta på sina sociala konventioner och utvecklas. Som modernitetens representanter från storstaden och de internationella arenorna anländer exempelvis Zac och Fanny till byn i Änglagård och Daniel Daréus till den norrländska byn i Såsom i himmelen. De bryter normer och förändrar platsen, till skillnad från de skildringar som går åt andra hållet. När Sem lämnar landsbygden för storstaden krävs att hon gör om sig själv – både till det yttre och inre – för att passa in.

Både Landet inuti och Fucking Åmål visar att förändring varken kräver individuell förflyttning eller ett utifrånperspektiv. Frigörelsen behöver varken finnas i Stockholm eller genom storstadsrepresentanten. Genom sådana skildringar kan också den hegemoniska synen på storstaden som ensam synonym till modernitet och utveckling utmanas.