Recension av Julia Hansens Det växer i GP Kultur 19/3
I ett reportage i SVT:s Uppdrag granskning tidigare i mars diskuterades glesbygd och avfolkningsorter. I värmländska Grums beskrevs problemen med hög arbetslöshet, många självmord, missbruksproblematik, skulder till kronofogden med tillägget ”och som om inte det vore nog är Grums en av de kommuner där unga tjejer gör flest aborter”.
Aborter är fysiskt och ibland även psykiskt plågsamma och att hålla nere antalet aborter är en vinst för både individer och samhälle. Ändå säger formuleringar som den i Uppdrag granskning något om samhällets syn på abort. När unga tjejers aborter ställs jämte missbruk och självmord vittnar det om den skam som omgärdar aborter och det skuldbeläggande som sker gentemot de ofrivilligt gravida som tar beslutet och genomgår smärtan som en abort innebär.
Foster uppstår inte av sig själva i en livmoder. Ändå är det bara ”de unga tjejerna”, de ofrivilligt gravida, som får bära skammen. Detta mytomspunna ”abort” existerar oftast endast genom viskningar, förtroliga samtal och avslöjanden i könsseparatistiska sammanhang. Att lyssna till dessa vittnesmål är att höra en ström av känslor som lättnad, frihet, skuld och frustration. Fysiska minnen av förlossningsvärkar, kräkningar och blödningar i flera veckor. Vårdpersonalen som var fördömande och otrevliga och de som var bra.
Julia Hansens serieromandebut Det växer är en befrielse från alla viskningar och skuldbeläggningar. Öppet berättar hon självbiografiskt om sina två aborter och hur de faktiskt går till, rent praktiskt och den fysiska påfrestning som de innebär. Men också känslan av att ha något som växer i en som man bara vill bli av med och omvärldens reaktioner. Pojkvännen som sviker och som låter henne bära ett orimligt stort ansvar för det de båda har skapat, killen på festen som pratar om att ha ”respekt för fostret” och svärföräldrarna med intima åsikter om preventivmedel. Hansen tar ett grepp om skulden och skammen och placerar känslorna där de hör hemma: i samhället och dess strukturer. Romanens Julia bryter sig loss och visar på andra vägar att förhålla sig till abort, preventivmedel och kropp. Det är en hoppfull och frigörande läsning.
